Vilken dag. All out kan jag säga.
Det blir ganska påfrestande att vara här tillslut, du träffar, lever och pratar bara med samma människor (bortsett från några förvirrade norrmän ibland), den närmaste riktiga byn där du kan göra eller hitta på något (Åre) är en timme iväg och det blir ganska eller ja.. väldigt instängt.
Både igår och idag har jag haft riktiga sånna dagar där jag bara vill ta tåget och sticka hem. Jag saknar både min familj och mina vänner. Och framförallt saknar jag ett riktigt "liv"
Här är allt i sånna rutiner så det blir skrämmande. Samtidigt som det har räddat mig ganska bra så blir det som sagt påfrestande.
Jag vet väl dock att detta bara är en fas och att jag kommer vara tillbaka i mitt happy mode igen snart. Men just nu är det bara väldigt mycket saknad till mina närmaste och eftersom jag är en väldig känslomänniska så tar det lite mer på mig.
Jag vill fortfarande tacka min fina mobror för att ha fixat detta jobbet så snabbt till mig. En äkta hjälte <3
Och sen flyr jag lite in i träningen när det blir jobbigt. Ända stället där jag känner mig helt fri och fokuserad på mig själv. Så glad att jag har hittat det.
