Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.
Om jag ens ska försöka eller bara börja här som att inget har hänt?
Jag är bruten och jag har varit nedslagen ett tag. Men jag har kommit till det stadiet där jag skiter i allt och intalar mig själv att jag mår bra istället. Jag försöker i alla fall vara där. Vet inte riktigt hur det har gått men jag är trött på ångesten, panik ångesten, tårar och en känsla av att alltid vara värdelös.
Jag har försökt att komma på fötter ett tag nu men såfort jag närmar mig ytan så är det nått som trycker ner mig igen. Precis som att jag inte hör hemma där uppe.
Jag vill bara må bra nu. Jag vill bli av med detta.
Jag trodde bekräftelse skulle vara skönt. Men det var bara ett helvete. Det har gjort mig till ett vrak.
Och alla säger åt mig att inte lägga ner energi på det och leva i nuet men det är inte så lätt som alla tror. Du kan inte leva i nuet när ditt förflutna jagar dig som din svans. Och du kan inte bara glömma personer som betydde världen för dig bara för att dom verkar ha glömt dig redan innan du hunnit knäppa med fingrarna.
För det önskar jag att jag kunde göra nu. Knäppa med fingrarna och försvinna för ett tag. Eller må bra för ett tag i alla fall.
